Då det var lite bristfälligt med uppvaktning från min sida med vare sig penn- eller pappersgåvor tillägnar jag numera hemskt ålderdomliga Ena ett helt blooginlägg med ett stort

Grattis på 18-årsdagen Ena!

...och ja, present får du när jag får mat

I helgen kom jag ut

...det blir ju lite tråkigt att i längden endast sitta här hemma och glo på tapeterna - som inte är överdrivet vackra för övrigt.

Det var alltså dags för utbildningen MÅNS att genomlidas, och fråga mig inte vad det står för, det har jag glömt bort. Med stor förtvivlan kunde inte skolan besökas fredagen 26 januari, istället var det go west som gällde (where the skies are blue!). Bohuslän (eller "Bosland" som min kära väninna envisas med att kalla det) med mer konkreta ordalag var inbokat.

En oerhört lärorik helg som gett mitt förråd med argument påfyllning och debatten på samhällskunskapen idag gick prima som en följd av detta - bortsett från sviter av helgen. Lättpåverkad som jag är påverkas jag av dialekter av alla dess slag och under min första replik upptäcker jag ett suspekt uttal på e:n, av alla under helgen talade dialekter fastnade stockholmskan av okänd anledning på mina numera besuldade stämband.

Bortsett från det lärorika kan en helg med MUF (MSU, närmare bestämt) inte passera utan, låt oss kalla det mindre sofistikerade inslag. Lördagskvällen bestod av poängjakt, men det som sker på MÅNS, stannar på MÅNS. Det man kan nämna utan censur är att för att i denna poängjakt få poäng skulle man göra mindre sofistikerade handlingar och det lag som brydde sig minst om moraliskt, personligt, tankemässigt samt framtida karriärs förfall vann. Mitt lag vann överlägset. Det är rätt illa.

"Den som är inbokad 9.00 en söndagsmorgon är inte prioriterad"
"Terapiteckning" kallades en stödlapp med estetisk utformning och stödord på minsta lilla area av papperslappen.

Dagens ros...

Min mamma är omtyckt

Publicerad "Dagens ros" i Ulricehamns Tidning 25/1 -07

Nej, jag finner ingen njutning i minusgrader

Nej, jag ska inte ljuga. Det här med minusgrader är inte min grej. Snö är härligt, visst, men att bära 18 lager med tröjor finner jag ingen njutning i. Hade jag velat ha kallt hade jag placerat min ända norrut. Jag tänker klaga, det har jag gjort hela dagen och det tänker jag fortsätta med. Jag är trött och pessimistisk idag. Tack. Underhåll de stora massorna och håll käft. Min samhällskunskapsbok är helkass, förklarar endast en sida av politiska ställningstaganden. Jag är skitkass på spanska och har inte lärt mig något nytt sedan september, vi är inne på vår tredje vikarie. Han försöker i varje fall, till skillnad från Carlos som bara såg oss som efterblivna eller Celso som bara ville att minuterna skulle gå. Yvonne, kom tillbaka!

Jag vill lära mig spanska, jag vill kunna prata spanska, är det så konstigt? I snart sex år har jag läst spanska och jag kan det inte. Det är nu eller aldrig jag ska lära mig det och jag vill ha det nu! Vår rektor verkar inte bry sig om annat än sina papper, Sveriges bästa gymnasieskola, visst - på pappret. Hur kommer det sig att vi samhällsvetare prioriteras bort? Skolans bästa lärare hittar man undervisandes på handel och natur.

Engelskvikarien är även denna kass. Spanska är en sak, det är svårt att hitta någon med kunskaper i språket, men engelska? "These things is", hur kan man ha tagit en examen med det som framtid?

Och så återkom idag musiknynnandet under den dagliga promenaden:

När livet blir för tråkigt eller dagen blir för grå,

då tar jag till ett eget litet knep,

en fånig liten ramsa som jag hittat på,

som handlar om det bästa jag vet:

Sommar, sommar och sol,

havet och vinden och doft av kaprifol.

Sommar, sommar och sol, en himmel så blå som viol

Smör

Lugnt och sansat läser man läxan i samhällskunskap när saften som redan är svald hostas upp och sätts i halsen. Ekonomi är avsnittet som lite lagom vemodigt tragglas och då läsningen om Sveriges ekonomiska kris i början av 90-talet berättar om olika lösningar på problemen, men endast kritiserar den med borgerliga tankar - då sätter man lätt i halsen trots att ingen vätska förtärs. Ifrågasätt gärna, men ifrågasätt alla åsikter - särskilt de som suttit på makten längst och försämrat landets tillväxt. Tack för mig.

Underhållning på hög nivå är för övrigt iakttagandet av Tessa och Busan när de letar efter de nyss kastade snöbollarna - i snön.

Mer att berätta; engagemanget har idag varit på topp och jag har i god anda börjat med spanskläxan som var poesi på spanska (kan man som italienare förverkliga fördomar om en smörig nationalitet mer än att satsa på undervisningen med kärleksdikter?). I samband med översättandet av denna dikt hade jag av okänd anledning satt på Westlifes "Love Album". En sådan känsla, det enda som saknades var rosor och tända ljus och slajmigheten hade varit fulländad.

Grattis Mona Sahlin

Måste kännas skönt att ha hamnat på valberedningens förslag som partiledare då Du satt på allt det som efterfrågades, rätt kön närmare bestämt. Du måste vara stolt att ha blivit den utvalda att leda partiet. Det skulle definitivt jag blivit som en representant för halva jordens befolkning med samma kön. Den andra gruppen är ju inte betydelsefull, eller hur?

Allvarligt, kan det vara en ära att ha blivit vald på grund av något man inte presterat, utan något man är född till? Hur hade reaktionerna sett ut om valberedningen ansträngt sig hårt för att hitta den rätta mannen för jobbet och lagt fokus på det?

Eller är det hennes prestationer hon blivit vald på? Vi har ju trots allt bevis på att hon betalar för sig (sedan att pengarna inte är hennes är visserligen en annan sak, men vad gör några tiotusen hit eller dit?). Att missa att betala TV-licensen är ju inte så farligt (så länge du inte har din tillhörighet i ett borgeligt parti), svart dagmamma är ju förlåtligt när man är en kvinna i karriären (så länge du inte har din tillhörighet i ett borgeligt parti) och som kvinna måste man ju förlåtas när den privata kassan ekar på semestern, vi skattebetalare betalar ju gärna hennes utgifter, hon var ju en kvinna och mamma i karriären. Sådana småsaker ska ju inte ältas flera år i efterhand, det är ju oerhört småsint. Håller ni inte med mig?

Två Toblerone till den hårt slitande mamman är ju okej.

"Mona Sahlin är det bästa som hänt Alliansen sedan valet"

Inlägg med smak av blod

Ännu en av årets skoldagar har genomförts i lagom positiv anda. Som en start på dagen kände jag mig tvingad att berätta att jag faktiskt hade en bra hårdag - innan jag tog steget ut genom vår gröna dörr.

Efter den storslagna entrén med före detta respektabelt hår och smink numera totalt vandaliserat styrdes stegen mot naturkunskapslektion utan förväntningar av större slag då laboration och all dess tillbehör (läs: inlämning av labrapport) väntades. Och hade jag rätt? Självklart. Enda skillnaden var denna gång att vi under lektionstid var tvungna att förvålla oss själva smärta och skada, i stor utsträckning - utöver den vanliga pinan med att faktiskt försöka förstå cellen. Den här lektionen inleddes utan leenden. Det var nu dags för den slutgiltiga domen. Orden som låg i klassrummets kvava luft behövde inte yttras, struparnas förskräckta skrik kvävdes i resterna av metangaserna från föregående klass lektion och tankarna om en framtid utplånades, dagen var kommen.

Lärarens uttalade ord skapade en dimma framför ögonen, ekade i luften och skar in i själen. Lögner av högsta nivå var yttrade, "ni behöver inte". "Ni behöver inte", som att en lektion skulle kunna genomföras med ett "ni behöver inte". Orden var yttrade, ursäkten var gjord men händelsen var att vänta.

Material samlades in, rocken i den förvånandsvärt lilla storleken large hamnade på axlarna, djupa andetag hamstrades och tankarna fokuserades. Det var dags att åsamka sin egen smärta och djupt beklaga sin sorg över att man som sämhällsvetare tvingas läsa Naturkunskap B. Dagens uppgift var, i andra ordalag än åsamka sig själv smärta, ta blodprov. Med den simpla anledningen "ta reda på din blodgrupp" skulle du sticka dig själv i fingret med en spjutspets.

Djupa andetag, fokuserade tankar, lugnande blickar, sikta och dutta lätt på fingret. Total miss. "Massera ut blodet", "massera" är ett ord jag i vanliga fall brukar förknippa med välmående, i samband med "ut blodet" fungerar det mindre bra. Total miss. Dutten med spjutspetsen var för fjantig. Ny dutt. Massage. Ny miss. Pang på. Massage. Dusch. Blodplacering på objektglas, konstaterande av blodgrupp, handtvättande, plåsterpåsättning, läsande av papper: upprepa föregående procedur.

Härligt, med minst lika mycket engagemang stack jag mig själv ytterst frivilligt i fingret i samband med meningen "jag valde samhäll av en anledning och den var att slippa natur" och konstaterade mig själv som positiv - med lite hjälp från Therese.

Handtvättande, läsande av papper igen, ytterligare tabbe konstaterad: tredje massakern av finger att vänta. Denna gång för att få titta på blodceller. Kul, surprise! Du sitter på ett lager av blodceller och du verkar inte vara dödligt sjuk, skönt att få det konstaterat.

Till slut, betydligt grönare i ansiktet än tidigare, avslutades lektionen efter mycket större klagan av missnöje än reell förankring av känslan. Den enda med rätt att klaga var Sofie som, efter Sofias bortryckning av egen hand, stack sig själv med enorm kraft och tappades på mycket älskvärt blod.

Dagens goda gärning: utlåning av mobil till smått onykter man som behövde prata med Evalis.
Dagens presentation: "hämta papper", människan sade aldrig sitt namn på lektionen
Dagens Ulricehamn: visning av filmen "Den obehagliga sanningen" på bion - utan fungerande ljud "men ni har ju textremsan"
Dagens tack: ingen labrapport på blodspillan
Dagens slingrare: ja, jag har ju inget emot att sticka mig själv i fingrarna, men det blir så mycket roligare med lite klagomål
Dagens andra slingrare: det fanns främre orsaker till varför jag valt att gå samhäll.

Motstå evolutionen

Frågan är om jag backat i utvecklingen eller vunnit ett vuxenpoäng då jag återgått till att, under mina promenader runt om i den stora vida världen, sjunga högt. En mycket välutvecklad vana under mina tidigare år i livet som nu alltså åter fått fäste i min personlighet. Skillnaden skulle dock vara att jag idag är tyst några extra meter efter att ha passerat en annan fotgängare och att jag inte längre sjunger låtar i Äppelmelodin-stuket. Är det då ett tecken på mognad då man endast kan räknas som sådan efter att ha accepterat sin barnsliga sida eller är det helt enkelt ett tecken på att jag, i motsatt till majoriteten, klarar av att motstå evolutionen och snart även kommer att upptäcka en kraftig hårväxt på kroppen?

I och med att man brukar påstå att den enklaste lösningen är den rätta ska nog detta ämne dumpas snarast möjligt.

Jag skulle i förrgår, på msn, förmedla min lycka över att ha blivit antagen till en utbildning kallad "MÅNS", men kom efter en stunds funderan på att MÅNS även är ett namn att ge människor av det manliga könet. Detta betydde alltså att jag inte kunde skriva "MÅNS :D", "MÅNS en hel helg", "Jag ska på MÅNS" och absolut inte "MÅNS, here I come". Det fick helt enkelt lämnas utan kommentar.

Och jo, den där årsresumen kommer antaglien i maj eller något i den stilen.

Kom och köp

Egentligen var det tänkt att årets första inlägg skulle vara förra årets resumé men då det året inte var kort och min entusiasm har varit begränsad senaste veckan har det inte blivit färdigt.

Istället har jag så mycket att berätta om som ett telefonsamtal. Igår kväll lade jag äntligen ut min moped som till salu på blocket.se och kände mig som en riktig försäljare när jag skrev ihop hur oerhört bra den är.

Klockan 08.34 kom ett samtal på min mobiltelefon. Som bekant tillhör jag gruppen "studerande" och som aktivt deltagande i denna grupp innehar jag nu jullov (jullov, av med läxorna - jullov, jullov på med pjäxorna...). På jullov ska man som bekant vila upp sig och detta var exakt vad jag höll på med 08.34 då min mobil började sjunga Mexican hat. Som en kratta någon just trampat på satte jag mig upp i sängen med håret stående åt alla håll och kanter, ögonen tittandes i kors, händerna upphållna i luften som en broder Fluff och förvirringen total, vem ringer så förskräckligt tidigt en onsdag?

- Hej, jag ringer angående en annons på blocket. se, har jag kommit rätt?
- Ja (men vad driver dig att ringa mitt i natten för en moped?)
- Vad bra, jag kanske ringer lite tidigt...
- Nej, det är ingen fara (och det kommer du på nu? efter att du slagit numret och kommit fram? joooooo, god natt!)
- Angående mopeden, varför säljer du den?
- (Jag avskyr mopeder och anser att de borde dumpas i ett träsk men ehm,) jag har ingen nytta av den längre, jag är 17 (pensionsförsäkring snarast!) och tycker inte att det är så roligt längre (mopeder är onda, onda!).
- Hur långt har den gått?
- (Menar du verkligen att det är något jag ska veta?!) Det vet jag inte, inte mer än 100 mil i varje fall.
- Jag skickade ett mail också, vet inte om det kommit fram
- (Du skämtar, vi lade upp annonsen igår, hur mycket hinner du med egentligen) Okej, vad bra.
- Okej, men jag återkommer nog.
- Okej, vad bra (men snälla, inte till mig, jag kan ingenting om mopeden, den är blå och har två hjul, räcker inte det?)

När samtalet var avslutat stirrade jag en stund på mobilen och slängde mig sedan tillbaka till sängen. Då lugnet infunnit sig upptäcker jag att min mormor verkar ha ett raveparty i köket då radions ljudnivå är oerhörd. Dock lyssnar min mormor på P4, vilket innebär att ravemusiken denna gång var något i stil med svensktoppens listetta april 1996. Där låg jag och försökte somna om men ältade detta samtal och insåg att jag inte kunde hitta några tillräckliga argument för att kalla det oartigt att ringa 08.34 en onsdag, när de tankarna var över insåg jag att jag inte kunde somna, medan dessa tankar virrade runt somnade jag.

Mopeder är förkylningsframkallande, det räcker så.

Min kära mor pratade precis med den kapabla mopedköparen och han ska ha sagt att han "visst ringde lite tidigt".